Dubbelsidigt

Åh dessa ljuvliga måndagar... eller så var det inte kanske. Nej faktiskt inte, jag har aldrig varit vidare förtjust i måndagar men jag kör med positivt tänkande! Det måste man när det är grått och faller ner småspik från himlen.

Har en kort men ändå lång vecka framför mig. Kort arbetsvecka men vi åker till Arvika på fredag så samtidigt blir den lång. Det var typ ett halvår sen sist så det ska bli mysigt. Egentligen har jag ganska blandade känslor, inte för Arvika i sig men det är min 35-årsdag och det är inget jag ser fram emot. 30-årskris existerade inte men 35 är inte kul alls! Med tanke på var jag står i mitt liv så är det helt uppåt väggarna att jag fyller 35. Så det är med mycket blandade känslor jag ser fram emot helgen. Det finns väl en mening nånstans med det här också, gäller bara att hitta den. Mitt liv kan ju inte vara totalt meningslöst. Kruxet är bara att jag tror inte på ödet, jag tror på att man får fixa sin egen mening. Det är väl dags att jag gör det då!

Jag börjar tro att jag är född i fel årtionde, fel generation helt enkelt. Jag känner mig inte alls hemma i karriärstänkande framför familj osv. Min generation är den första som inte hann skaffa barn förrän det var för sent. Det är inte alls jag men ändå lever jag det livet. Jag har gjort en del konstiga val helt enkelt och de får jag leva med. Jag landar nog en vacker dag men nu känns det väldigt långt bort. Rentutav omöjligt faktiskt! Men vad gör man, livet fortsätter och man får försöka lära sig att leva med det. Inte så mycket att välja på helt enkelt...