Joyce Carol Oates och läsande

Jag har en sorts hatkärlek till Joyce Carol Oates men jag kan inte låta bli att läsa hennes böcker. Ibland blir jag bara frustrerad och besviken för jag förstår inte vad hon vill men sen läser jag en sån bok som Blonde, Det var vi som var Mulvaneys och just nu Dödgrävarens dotter. Och då inser jag ju hur mycket jag gillar det, hennes språk, hennes berättarstil... Det är helt enkelt ljuvligt och jag kan inte sluta.
Med hennes produktivitet så är det väl inte konstigt att man inte gillar allt men det är sällan någon så produktiv författare berör mig på samma sätt. Jag blir alltid extra förväntansfull när det kommer en ny Oates, det är väl därför besvikelsen blir så stor.

Upptäckte Douglas Kennedy under semestern, gav mig på Förändringens vindar och kunde inte släppa den. Historien höll mig verkligen i sitt grepp, härliga karaktärer och ett härligt språk. Kommer definitivt bli fler böcker lästa.