Idag är jag frustrerad

Vet ni vad jag avskyr så in i... Jo att behöva äta massa mediciner som sätter min kropp i obalans. Min läkare anser nog att dessa mediciner inte ger så stora biverkningar förutom att sänka blodvärdet så det ligger konstans på nedre gränsen. Jag kanske inbillar mig men jag tror inte det, jag mår inte likadant som innan jag började med dem. Mycket tröttare, beror självklart också på att kroppen hela tiden bekämpar en inflammation (eller vad fan det nu är). Tröttheten gör att mitt humör inte blir det bästa, stressnivån stiger lätt och magen slår bakut. (Ja, ja stressen beror även på andra saker i mitt privatliv...)
Hur som helst så minns jag inte riktigt hur det känns att vara helt frisk, jag minns inte hur det känns att gå en dag utan illamående, smärtor och trötthet. Jag tycker absolut inte synd om mig själv, det finns de som har det betydligt värre men jag är rejält frustrerad över att inte få känna mig frisk. Trött på att känna mig svag, mest förbannad egentligen. Ganska maktlös också faktiskt, eftersom jag inte kan påverka det utan ska leva med det här resten av mitt liv. Eftersom jag ska leva med det resten av mitt liv måste jag ju hitta ett sätt att hantera det utan frustration och ilska. Vissa stunder går det faktiskt riktigt bra, men ibland inte alls. Och det är väl så det måste vara, jag måste få vara arg över det emellanåt. Hellre det än att jag skulle tycka synd om mig själv och gräva ner mig.

En del av ilskan bottnar helt klart i hur samhället behandlar oss med sjukdomar. Nu är jag som sagt väldigt lyckligt lottad i sammanhanget men jag har ändå upptäckt saker som får mig att koka. Ta en sån enkel sak som försäkringar, det är med nöd och näppe att jag får försäkringar. Och min sjukdom kommer knappast göra mig arbetsoförmögen eller förkorta mitt liv men det spelar ingen roll. Jag har för tusan inte ens en 100% diagnos, bara en mycket trolig sådan. Sjuk- och livförsäkring kan jag glömma, skulle jag någon gång ha oturen att få en annan sjukdom som gör att jag behöver bli långtidssjukskriven så sitter jag i skiten. Jag skulle inte ens få en olycksfallsförsäkring idag, ingen idé att ens tänka tanken på att byta försäkringsbolag. Att försäkra bostadslånet i händelse av sjukdom eller arbetslöshet kan vi också glömma, det kostar så mycket så ni anar inte.
Systemet är så fyrkantigt så man blir galen. Behcets kommer troligtvis aldrig göra mig långtidssjukskriven och det kommer inte ta livet av mig. Men det finns ju mycket annat som kan hända om man har otur och det kan jag inte försäkra mig mot...
Fyrkantigt är vad det är!