Känns att hösten närmar sig med stormsteg. Sommaren har som vanligt gått jättefort. Men jag har alltid gillat hösten, älskar september/oktober när luften är klar och ren. Hösten har alltid känts som en nystart, hänger nog kvar sen skolan. I år har jag tyvärr tappat den känslan, just nu känns det mest mörkt och dystert. Känns som att rutinerna tagit över mitt liv och jag har inget roligt att se fram emot. Jag behöver plocka fram den där härliga känslan igen, den finns där inne någonstans. Jag ska hitta den där Cissi som jag tyckte om en gång i tiden, jag kan inte sitta här och tycka illa om mig själv och allting längre. Jag förstår ärligt talat inte hur jag har hamnat i den här sitsen... När jag för några år sen äntligen hade gjort upp med min barndom och insett att jag klara mig bra utan delar av min familj så mådde jag jäkligt bra. Jag var äntligen på gång att leva fullt ut, inget som tyngde mig längre. Men så föll jag igen, hur i helvete kunde jag göra så mot mig själv.

Allt är inte skit, jag har massa bra saker i mitt liv men det viktigaste saknas. Jag själv, jag måste kunna leva med mig själv igen!