Åkte hem i tid igår, vilket är 16 och gud vilken lång och härlig kväll jag fick. Ska nog göra det samma idag. Så skönt med en någorlunda lugn vecka efter förra veckans kaos. Min kropp är trött och sliten...

Min stresströskel är ju så satans låg nuförtiden, positiv stress klarar man ju bra ganska länge men även den tröskeln är låg hos mig. Det är alltför lätt att det slår över så jag måste vara vaken för vad kroppen säger åt mig. Det låter säkert som flum-flum men alla som haft en släng av utmattning (eller vad man nu vill kalla det) förstår vad jag tänker, man är trött. Jag vet iofs inte hur mycket som beror på att jag körde slut på mig själv eller på min sjukdom hos mig men en sak är iaf säker, jag är så mycket tröttare idag än vad jag var för säg 6-8 år sen. Det är kämpigt många gånger, jag är ju ung och frisk tycker jag. Men det är bara att försöka hitta en balans, lära sig att man inte är lat för att man en dag i veckan inte gör något annat än vilar. Det är svårt vill jag lova för mitt huvud vill ju medans kroppen säger nej, de kunde väl kommunicera med varandra :-)

Är det någonting jag lärt mig så är det att kunna säga nej, både i jobb och privat. Många gånger tycker jag det är så jävla tråkigt men det är nödvändigt. Som tur är har jag förstående människor omkring mig, de blir säkert trötta på mig både en och två gånger men ändå ställer de upp. Fantastiskt!!!

Nu är det bara att försöka ta en minut i taget, jobba i lugn och ro och snart är det torsdag :-)