Varför anstränger jag mig överhuvudtaget, det kan inte bli bättre. Jag måste inse det nu, jag måste tänka på mig själv för en gångs skull. Jag kan inte gå omkring längre och vara konstant sjuk, stressad och orolig... det har gått 6 år av mitt liv åt detta. Varför har jag låtit det gå så långt? Livet ska vara härligt, inte som jag lever. Jag har dessutom mer eller mindre isolerat mig från omvärlden för att orka, jag hade en gång ett rikt socialt liv. Idag är inte mycket kvar, och allt är mitt fel. Som tur är så har jag några riktigt goda vänner som orkat med mig fast jag varit som jag varit... de är underbara. Utan dem hade jag verkligen gått under. Jag har också hittat mig ett fantastiskt jobb, det har också hjälpt mig mycket. Men nu måste jag välja, leva eller ruttna bort av orkeslöshet... Jag måste leva, jag har många år att ta hand om!