Tiden bara går och går.. och här sitter jag och är missnöjd över mitt liv. Det här går inte längre, jag måste ta tag i det här nu. Vad är det jag är rädd för egentligen? Det kan ju inte vara någonting annat än rädsla som gör att jag inte går vidare i livet. Det finns ingenting att vara rädd för, jag är 33 år och har en massa underbara år framför mig om jag bara gör dem underbara. Det är bara jag som kan förändra min livssituation, det kommer ingen annan och gör det åt mig. Jag vet det och jag har alltid vetat det men lik förbannat sitter jag och väntar på bättre tider. Det är lätt att säga saker men det är värre att göra dem. Det är bara för att jag inte orkar med alla praktiska problem och så vidare, jag är lat helt enkelt....